Fotograf utan stil

Igår kom personligt bildspråk på tal. Det fick mig att fundera över mitt bildspråk. Jag tycker inte att jag har en stil, och jag tycker inte att man ska sträva efter att ha en stil. Om personligt bildspråk är samma som stil är jag osäker på men det känns som att många oroar sig för att de inte har hittat sin stil och sitter fast. Jag tycker att det skulle vara tråkigt att ha en stil som definierar mig. Kanske tjänar man på det som kommersiell fotograf men varför skulle det vara så viktigt för mig att alla på en gång ser att mina bilder är typiska Jacqueline Hellmann. Jag ser hellre att motsatsen sker - ingen trodde de bilderna eller den utställningen skulle komma från mig. Däremot vill jag med bilder beröra och någonstans ser jag det som min skyldighet att skildra min generation och samtid. Kanske är det mitt bildspråk.