Många gånger har jag stött på fotografer som inte vill sluta prata bild. Då menar jag inte fotoverk, böcker eller utställningar - utan vad bild är. Analysera och förklara bild. De vill veta formlerna som gör en bra bild. I såna sammanhang känner jag mig lite missplacerad. Jag har inte mycket att säga och tycker att det ganska snabbt blir ganska tråkigt. Magin försvinner. Jag är också tveksam till att plugga sig fram i kreativa ämnen. Kanske fungerar det för vissa, men inte för mig. Jag ser en risk i att man blir skolad och även om mitt primära mål inte är att vara unik i mitt arbete, vill jag ändå göra min egen grej.
Jag tänker att man känner i magen när man ser en bra bild. En bild som berör eller som berättar. Det är inte matematik. Bild och konst är subjektivt. Nåt mer finns det väl inte att säga om saken.
Kanske behöver branschen lite mer rock 'n' roll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar